pleinde

Jag älskar de små bräckliga rådjuren där de dansa förbi,
lätta och flyktiga som ljusfläckar mellan bokträden,
skygga och ogripbara som skuggor i det sammetsmjuka skogsdunklet.

Jag följer dem med blicken och smeker deras smala,
sirliga ben och rörande höfter
Jag ville lyfta dem i min famn och kyssa deras silkeslena
hals och bogar

Jag vill pressa dem intill mig och krossa deras sköra lemmar,
tills det bedjande guldljuset i deras ögon har brustit
och det oskyldiga blodet börjar droppa.

Inspärrad i min ömhet bor en mordlysten fånge.

Men därför att jag vet och vågar säga det,
skall jag vinna en styrka att skydda de värnlösa,
som inga förmätna våldsverkare skall ha makt att beröva mig.


I love the small fragile deer when they dance by me
light and volatile as bright spots between the trees
shy and intangible as shadows in the velvet soft forest darkness.

I follow them and my eyes caresses their narrow,
thin legs and on the hips --
I wanted to carrey them in my arms and kiss their silksmooth
necks and bodys

I want to hold them close to me and crush their fragile limbs,
until the begging gold light in their eyes die
and the innocent blood starts to drip.


But because I know and dare to say it,
I will win a strength to protect the defenseless,
that no perpetrators shall have power to deprive me of.


Erik Blomberg.