pleinde

Ibland när man stressar runt på stan träffar man på bekanta.
"Hej det var längesedan, hur är läget vad gör du nu för tiden vi måste träffas och fika någongång snart"
Människor man gått i samma skola som, eller någon kusin man inte kommer ihåg namnet på.
Människor man inte står nära av en anledning.
Jag har börjat svara dessa människor dock.
När dom frågar hur jag mår och vad jag gör.
Jag växlar mellan "Jag har cancer och kommer dö inom 3 månader" och "Jag kom just ut ur fängelset och nu horar jag för att ha råd med bromsmedicin".
Det är förvånade få som tror att jag skämtar.
Men sedan är jag ju inte en så värst rolig person heller.

Sometimes when I  stress around town I run into people I dont really know.
"Hey, it was a long ago, how is the situation what are you doing these days we must meet and have a coffee sometime soon"
People who went to the same school, or some cousin you do not remember the name of.
People your not close to for a reason.
However, I have begun to answer these people.
When they ask how I feel and what I do.
I alternate between "I have cancer and will die within 3 months" and "I just came out of prison and now I'm whoring to afford the HIVmedicin".
It is surprisingly few who think I am joking.
But then, I¨m not really a fun person, either.